Min bild föreställer alltså silhuetterna, uppbyggda av ord, av de två människorna som slåss (den enas huvud samt den andras knytnäve). Känslorna och situationen framgår alltså inte alls lika väl när man bara ser silhuetterna av två människor som slåss. Där kommer texten in. Texten fungerar i detta fall som en förmedlare av känslorna som vi normalt sätt skulle känna av ren sympati för andra människor. Mitten av bilden är startpunkten, det ögonblicket fotografiet tas. Ju längre ut åt sidorna man kommer är ju längre efter i tid är det startögonblicket. Orden förmedlar här de känslor jag föreställer mig far igenom människornas huvuden. 

Jag har valt olika typsnitt som jag tycker representerar de olika känslorna. ”Rädsla” står med en font som jag skulle beskriva som ”överrumplande”. Den har dessutom tilldelats en röd färg, då rött ofta associeras som en skrämmande och varnande färg. Detsamma gäller "aggression", en spretig och hård font som fått färgen orange då orange har visats locka fram just ilska samt aggression hos människor. Detsamma gäller de mjukare orden; frid, uppgivenhet, accepterande... De har tilldelats en lugnande lila färg och tjockare fonter. Vinnande ord så som; jubel, seger, förbättring, triumf har tilldelats färgen grön. Grön är en jakande färg som representerar det positiva och den rätta vägen att gå. För att texten skulle "bära upp" silhuetterna var jag tvungen att göra radavståndet mindre samt täta till texten. Annars skulle det ha blivit "för luftigt" och man skulle inte ha sett vad bilder föreställer. Många ord var jag även tvungen att kapa av, då silhuetten måste ha skarpa linjer. Jag tycker dock inte att detta påverkar läsbarheten speciellt mycket då hjärnan arbetar på ett sätt så att man undermedvetet ser vad det ska stå i alla fall. Det är inga långa meningar i bilden utan bara enstaka ord, vilket gör det inbjudande att läsa. Ordet "CHOCK" är det som lockar läsaren. De orden som utgör silhuetten är mer ingående och utredande av vad det är som händer i bilden.

Mitt budskap är att känslorna i en bild är extremt många. Många fler än vad vi ser eller förstår vid första ögonkastet. Detta budskap går ut till alla generationer, dock tror jag att min bild fångar fler ungdomars blick än gamlas. Den är färgstark och har mycket på gång. Det tror jag passar ivriga och energiska ungdomar mer än den som är äldre och mätt på information/att utreda saker och ting. 

Överlag är jag nöjd med resultatet av bilden. Jag var orolig att man inte ska förstå att det är en silhuett av en knytnäve, då den är lite otydlig. Därför provade jag att visa bilden för 5 personer som inte var inblandade i projektet. 4/5 såg vad bilden föreställde, vilket lugnade mig. Jag kan föreställa mig att det skulle vara tydligare om bilden föreställde en boxningshandske istället för en knytknäve men behåller min bild så som den är då så pass många förstod ändå.